Vittangi Folkpartipolitik
Vi i Folkpartiet i Vittangi vill utöver kommunala partiprogrammet jobba med;
-arbetsmarknaden -infrastrukturen – vägar-IT- kommunikationer -landsbygdsprogrammet –byviljan skall vara ledstjärna -Rural proofing i Kiruna kommun -landsbygd och stad hand i hand är förutsättningen för framgång för hela kommunen. -pilotprojekt för att skapa de unika lösningar för service, arbete, skola och vård-och omsorg på landsbygden- myndigheterna skriver ett avtal om support för nya försök -lokala aktörer i samverkan är förutsättningen för positiv utveckling i byarna
-arbetsmarknaden -infrastrukturen – vägar-IT- kommunikationer -landsbygdsprogrammet –byviljan skall vara ledstjärna -Rural proofing i Kiruna kommun -landsbygd och stad hand i hand är förutsättningen för framgång för hela kommunen. -pilotprojekt för att skapa de unika lösningar för service, arbete, skola och vård-och omsorg på landsbygden- myndigheterna skriver ett avtal om support för nya försök -lokala aktörer i samverkan är förutsättningen för positiv utveckling i byarna
Det är svammel...
Niklas och Siv går ut till tidningar att de inte riktigt kan det här med privatisering...
Man får acceptera att människor tänker olika men handen på hjärtat vänsterpartiet...Arbetstidsförkortningar och fler jobb inom de offentliga kan enbart skapas om skatterna höjs riktigt rejält...Skattetrycket i Sverige är redan nog högt...varifrån kan vi ta mer? Företag som skulle kunna startas och utvecklas stryps med allehanda skatter och regler och kan knappast under vänsterpartiets regerande kunna bidra med fler kronor till de offentliga.
Vad är det som bidrar till att staten och kommunerna kan genomföra sin verksamhet? Under åren när moder Sverige har styrts av vänsterkrafterna har antalet människor i utanförskap bara ökat...Jag har deltagit i möten under många år-dock inte så ofta partipolitiska möten men bilden är klar. De offentliga klarar inte av ens de basala behoven som människor har tex fortfarande saknar många människor med funktionshinder tillgänglighet i de offentliga Sverige...Många multisjuka får inte den vård de efterfrågar...Sjuka åker på hjul i Norrbotten kors och tvärs...Det är inte politik skapat av högern...
Den ledande politiken är inte och har inte skapats av de borgerliga i landet.
Att skrämma väljare med högerspöken är att uppfatta väljaren som en 8 -åring som är rädd för spöken.
Vad är felet när skattepengar forsar in men fortfarande hör vi kommunmedborgare berättar att de inte få den vård de behöver, barnen mår dåligt i skolorna och utanförskapet i form av arbetslöshet och sjukskrivningar är alltför stort.
Det är dags att byta ledare och framförallt politisk filosofi till mer höger...
Anne K Jatko, folkpartiet i Norrbotten
HSO hade bjudit oss politiker till ett möte i Kiruna
Jag satt närmare två timmar i bil för att komma hem efter mötet. Jag förvånas över att vi har politiker som med fullaste allvar säger att vi har fungerande akutkirurgi i Kiruna och vi har patienter som säger att det har vi inte...
Det måste helt enkelt betyda att fungerande akutkirurgi betyder olika saker beroende på om man är politiker eller patient...
En annan intressant fenomen är att det är valdags och man vill bli vald till vilket pris som helst. Vad kan det annars vara? Har man haft mandat att genomföra sin lovade politik och inte förmått göra det; varför kan man inte erkänna det? I stället står man framför folk och hävdar sig att kejsaren har nya kläder fast vi alla egentligen vet att han är naken. Man hävdar att det finns akutkirurgi fast det inte finns eller det kanske finns under arbetstiden 08.00-16.00. Jag är faktiskt egentligen väldigt osäker på om det finns då heller...
Det roliga var att ingen av de som hade bjudit oss till mötet hade ställt frågan om akutkirurgin utan ville diskutera egna frågor som de hade kommit överens om i förmötet.
De frågor kunde vi inte svara på mer än allmännt..En del lovade faktiskt nya möbler i en seniormötesplats som skulle öppnas i Kiruna så småningom. En del skulle lyfta upp frågan om hur kunde man säkerställa handikappades möjlighet att ta sig över vägen i en rondell rika staden. Han kunde inte lova någonting.
Vi politiker vill gärna prata om allt annat än det som tas upp...Beror det på att vi är fel personer som kallas till dessa möten eller är det att vi inte vill svara på frågor eller är vi på riktigt intresserade av huruvida alla skall ha tillgänglighet i samhället eller är vi intresserade bara på valtider?
Jag kan med gott samvete gå sova för många svar på frågor som ställdes hittar man i folkpartiets partiprogram och manifest "Ingen ska handikappas" datum 2006-08-14 och den andra "Tillgänglighet och sysselsättning för personer med funktionshinder också 2006".
Men som Ni vet måste vi få ta över makten annars kan vi inte genomföra vår politik...
Det måste helt enkelt betyda att fungerande akutkirurgi betyder olika saker beroende på om man är politiker eller patient...
En annan intressant fenomen är att det är valdags och man vill bli vald till vilket pris som helst. Vad kan det annars vara? Har man haft mandat att genomföra sin lovade politik och inte förmått göra det; varför kan man inte erkänna det? I stället står man framför folk och hävdar sig att kejsaren har nya kläder fast vi alla egentligen vet att han är naken. Man hävdar att det finns akutkirurgi fast det inte finns eller det kanske finns under arbetstiden 08.00-16.00. Jag är faktiskt egentligen väldigt osäker på om det finns då heller...
Det roliga var att ingen av de som hade bjudit oss till mötet hade ställt frågan om akutkirurgin utan ville diskutera egna frågor som de hade kommit överens om i förmötet.
De frågor kunde vi inte svara på mer än allmännt..En del lovade faktiskt nya möbler i en seniormötesplats som skulle öppnas i Kiruna så småningom. En del skulle lyfta upp frågan om hur kunde man säkerställa handikappades möjlighet att ta sig över vägen i en rondell rika staden. Han kunde inte lova någonting.
Vi politiker vill gärna prata om allt annat än det som tas upp...Beror det på att vi är fel personer som kallas till dessa möten eller är det att vi inte vill svara på frågor eller är vi på riktigt intresserade av huruvida alla skall ha tillgänglighet i samhället eller är vi intresserade bara på valtider?
Jag kan med gott samvete gå sova för många svar på frågor som ställdes hittar man i folkpartiets partiprogram och manifest "Ingen ska handikappas" datum 2006-08-14 och den andra "Tillgänglighet och sysselsättning för personer med funktionshinder också 2006".
Men som Ni vet måste vi få ta över makten annars kan vi inte genomföra vår politik...
Snart är det klart....
Hej på er igen som har tid att läsa mina texter...
Som ni vet så håller jag på med att färdigställa Idi Vildmarken till en plats dit alla vill komma och relaxa...relax är ju idag ett ord som rimmar illa på platsen. Elektriker, rörmokare och snickare springer häcken av sig för att hinna i tid.
Turisterna kommer snart...när är snart?
Jag måste bara gå fotografera och visa åt Er hur det ser ut...Det blir kanonfint...nu är det inte bara själva platsen som är fint utan det blir rejält vackert för ögat med den byggnationen vi kämpat hela sommaren med...
I maj jobbade vi stenhårt för att hitta entreprenörer för bygget. Ena dagen hade vi lyckats få ett anbud som lät rimligt som dock morgonen därpå förändrades och morgonen därefter ytterligare förändrades. Enligt sista budet så hade byggnationen i bästa fall varit byggklar i december 2006.
Sista dagarna i maj anställde vi fyra snickare från Finland. Två till fyra snickare från Norge.
Rörmokare anlitades och elektriker från Sverige jagades med blåslampa. Leverantör för material anlitades.Nu hade vi alla på plats.
Sakteligen börjar bygget få form...alla ansträngningar med bygglov, transporter och tillstånd bidrar till att det händer saker hela tiden..hela sommaren. Katastroder och kriser för stunden är lösta och knappt att man kommer ihåg att paniken bröt ut var och varannan dag när material inte ville hitta fram.
Hösten börjar närma sig sakteligen till Idivuoma också. Någonting nytt finns för ögat...En vildmarkscamp har vuxit fram och får den lite tid till så börjar turisterna komma...De är redan på väg och när de kommer är vi klara med att ta emot dem... vi behöver inte jobba mer med att ögat får sitt däremot börjar ett arbete att tillfredsställa andra sinnen...vi återkommer om det senare....
Jag måste nog åka dit och fotografera så ni också får börja njuta av vad ni ser...
Som ni vet så håller jag på med att färdigställa Idi Vildmarken till en plats dit alla vill komma och relaxa...relax är ju idag ett ord som rimmar illa på platsen. Elektriker, rörmokare och snickare springer häcken av sig för att hinna i tid.
Turisterna kommer snart...när är snart?
Jag måste bara gå fotografera och visa åt Er hur det ser ut...Det blir kanonfint...nu är det inte bara själva platsen som är fint utan det blir rejält vackert för ögat med den byggnationen vi kämpat hela sommaren med...
I maj jobbade vi stenhårt för att hitta entreprenörer för bygget. Ena dagen hade vi lyckats få ett anbud som lät rimligt som dock morgonen därpå förändrades och morgonen därefter ytterligare förändrades. Enligt sista budet så hade byggnationen i bästa fall varit byggklar i december 2006.
Sista dagarna i maj anställde vi fyra snickare från Finland. Två till fyra snickare från Norge.
Rörmokare anlitades och elektriker från Sverige jagades med blåslampa. Leverantör för material anlitades.Nu hade vi alla på plats.
Sakteligen börjar bygget få form...alla ansträngningar med bygglov, transporter och tillstånd bidrar till att det händer saker hela tiden..hela sommaren. Katastroder och kriser för stunden är lösta och knappt att man kommer ihåg att paniken bröt ut var och varannan dag när material inte ville hitta fram.
Hösten börjar närma sig sakteligen till Idivuoma också. Någonting nytt finns för ögat...En vildmarkscamp har vuxit fram och får den lite tid till så börjar turisterna komma...De är redan på väg och när de kommer är vi klara med att ta emot dem... vi behöver inte jobba mer med att ögat får sitt däremot börjar ett arbete att tillfredsställa andra sinnen...vi återkommer om det senare....
Jag måste nog åka dit och fotografera så ni också får börja njuta av vad ni ser...
Miljöpartiet vill satsa på E-hälsovård
Läser i onsdagens Kuriren att miljöpartiets Agneta Granström vill satsa på elektronisk hälsovård. Min naturliga reaktion blir varför först nu? Som landsbygdsutvecklare har vi under pågående mandatperioden jobba stenhårt för att få landstinget i Norrbotten-inte minst med socialdemokraterna och vänstern- att se fördelar med e-hälsovård. Det har varit en total och kompakt vägg emot. Det har varit som vanligt klapp på axeln. Jag trodde att Agneta Granström har suttit i den positionen att hon hade kunnat påverka men det är först inför val hon går ut med tankar som byautvecklare konkretiserat för länge sedan. Det är ju trevligt att någonting har fastnat på vägen men beklagligt att man inte uppmuntrat de krafterna som redan funnits för e-hälsan länge i länet. De kreativa krafterna har i många fall lämnat länet eller helt enkelt struntar i utvecklingsprojekt ty de som har makten inte förmår att göra någonting.
Att ha mage att säga idéerna och diskussion saknas, gör mig minst sagt irriterad och arg. De saknas om man inte vill ta kreativa människor på allvar. Diskussionen har man effektivt stoppa i länet för många år sedan. Varken diskussionen om e- hälsan eller idéerna har saknats i byarna utan hos de som regerar i landstinget. Vi måste få andra i landstinget som förmår att göra saker då när man har möjlighet. Den sittande "landstingsregeringen" har haft tid, resurser och idéer men sumpat ordentligt.
Flera projektbeskrivningar i handen för e-hälsan hälsningar från
Anne Kotavuopio Jatko, folkpartiet i Norrbotten
Att ha mage att säga idéerna och diskussion saknas, gör mig minst sagt irriterad och arg. De saknas om man inte vill ta kreativa människor på allvar. Diskussionen har man effektivt stoppa i länet för många år sedan. Varken diskussionen om e- hälsan eller idéerna har saknats i byarna utan hos de som regerar i landstinget. Vi måste få andra i landstinget som förmår att göra saker då när man har möjlighet. Den sittande "landstingsregeringen" har haft tid, resurser och idéer men sumpat ordentligt.
Flera projektbeskrivningar i handen för e-hälsan hälsningar från
Anne Kotavuopio Jatko, folkpartiet i Norrbotten
Karesuando i länstidningar igen...
Det är inte en slump att Karesuando hamnar i tidningar gällande etnisk tillhörighet...De finns där hela tiden. En del vill inte se eller kännas vid att de finns. Det tycker jag är allvarligt och bekymmersamt. Så länge du inte erkänner att det pyr under ytan, kommer det att blossa upp en dag och inte är kontrollerbart. Det är bra att någon vågar ta upp frågorna och skapa diskussion kring de här frågorna.
Vem som var först ägget eller hönan bidrar inte mycket till diskussionen. Våga konstatera att det är vardagsmat och diskutera gärna hur vi kan jobba för att få bort- för det första -dessa olyckliga uttryck.
Om det bara vore olyckliga uttryck men så är det naturligtvis inte utan vågar man titta på lite mer på verkligheten så finns det andra saker oxå som kan härledas till etnisk tillhörighet.
Jag respekterar Törnman att han vågar ta upp känsliga frågor. Svonni har också rätt i att det är svårt att veta var dessa uttryck har sin härkomst. Det gäller oss alla oavsett vilken etnisk tillhörighet vi än må ha.
Vi skall jobba ännu hårdare med att acceptera att vi är olika och har olika etniska bakgrund. Vi skall också acceptera att en del är i minoriteter och andra hör till majoriteter. Det varierar i östra Kiruna väldeligt. I en del byar tillhör en etnisk grupp i minoriteter när de i andra byar tillhör i majoriteter. Det är klart att det beror hur man definierar minoriteter och majoriteter...
Är det inte dags att tycka att det är kul att vi lever i ett samhälle som består av olika etniska grupper och jobba för att ta fram "de unika" i alla grupper. Lyfta fram och vara stolt över härkomsten och blandningen.
Problem bör diskuteras och ventileras för det är enda vägen till att lösa de eventuella problem som finns. Att sopa under mattan gagnar ingen.
Anne Kotavuopio Jatko,folkpartist i Norrbotten
Jag är tillbaks men var är alla hantverkare????
Det var ett tag sedan...Det vill som inte bli rutin det här med att skriva. Har man kanske för mycket att göra?
Jag jobbar numera i ett företag som skall etablera sig i östra Kiruna. Det blir ett turistföretag som skall etablera sig på en befintlig anläggning som ligger i Idivuoma. För nuvarande renoverar vi och bygger nytt...Det blir fint när det blir klart...
Jag har efter en lång arbetsdag i byautvecklingen avvecklat mitt engagemang i det. Jag inser- trots att jag har tålamod-att den vägen är blockerad. För att utveckla landsbygden och samhället övrigt bör man pröva andra vägar. Vi pratar om monopol i vården ungefär lika svårt är det att etablera sig byautvecklingsverksamhet i kommunerna. Ändå behöver kommunerna hjälp av dessa aktiva bybor. Det skall gå på kommunernas villkor och gör det inte det -glöm byautveckling.
Jag gläds i alla fall för att denna etablering är också resultat av byautvecklingsarbete och dess nätverk. Vi har några som vill satsa i området och orkar mangla igenom en djungel av saker som skall vara på plats innan du överhuvudtaget kan börja göra det du tänkt som företagare. Det känns också bra att lämna byautvecklings verksamhet men inte sluta bidra till byautveckling. Det finns många måte att göra det som min chef säger...
Jag har tänkt efterlysa hantverkare. För 19 år sedan byggde vi en stuga i samma område och då fanns det alla slags hantverkare och transportörer -en låg varje natt i min säng och ligger fortfarande men har sadlat om han också. Idag finns de inte eller är så upptagna att de inte hinner ens ta semester... Vad är fel i detta samhälle? Vi har en ungdomsarbetslöshet och växande utanförskap...Vi har en enorm efterfråga på små företag som skulle kunna fixa lite olika saker och en enorm efterfråga på hushållstjänster men få nästan ingen startar företag idag inom de branscher...Inte här i alla fall...Är det bättre eller enklare att vara arbetslös? Är det enklare att göra lite svart utan att blanda en hel armé av handläggare från olika myndigheter som alla bara vill fullfölja lagen och göra rätt för sig...
Herre min skapare...Någonting måste göras för att förenkla denna marddrömsprocess. Annars får vi inga nya hantverkare- som dock finns i området om vi paratar om kunskap och kompetens men de har valt andra yrken. Att anställa folk idag är jämförligt med att spela rysk roulett...det kan gå bra men det kan gå galet också...Som företagare har du inga garantier....
Jag fortsätter mina analyser senare....
Jag jobbar numera i ett företag som skall etablera sig i östra Kiruna. Det blir ett turistföretag som skall etablera sig på en befintlig anläggning som ligger i Idivuoma. För nuvarande renoverar vi och bygger nytt...Det blir fint när det blir klart...
Jag har efter en lång arbetsdag i byautvecklingen avvecklat mitt engagemang i det. Jag inser- trots att jag har tålamod-att den vägen är blockerad. För att utveckla landsbygden och samhället övrigt bör man pröva andra vägar. Vi pratar om monopol i vården ungefär lika svårt är det att etablera sig byautvecklingsverksamhet i kommunerna. Ändå behöver kommunerna hjälp av dessa aktiva bybor. Det skall gå på kommunernas villkor och gör det inte det -glöm byautveckling.
Jag gläds i alla fall för att denna etablering är också resultat av byautvecklingsarbete och dess nätverk. Vi har några som vill satsa i området och orkar mangla igenom en djungel av saker som skall vara på plats innan du överhuvudtaget kan börja göra det du tänkt som företagare. Det känns också bra att lämna byautvecklings verksamhet men inte sluta bidra till byautveckling. Det finns många måte att göra det som min chef säger...
Jag har tänkt efterlysa hantverkare. För 19 år sedan byggde vi en stuga i samma område och då fanns det alla slags hantverkare och transportörer -en låg varje natt i min säng och ligger fortfarande men har sadlat om han också. Idag finns de inte eller är så upptagna att de inte hinner ens ta semester... Vad är fel i detta samhälle? Vi har en ungdomsarbetslöshet och växande utanförskap...Vi har en enorm efterfråga på små företag som skulle kunna fixa lite olika saker och en enorm efterfråga på hushållstjänster men få nästan ingen startar företag idag inom de branscher...Inte här i alla fall...Är det bättre eller enklare att vara arbetslös? Är det enklare att göra lite svart utan att blanda en hel armé av handläggare från olika myndigheter som alla bara vill fullfölja lagen och göra rätt för sig...
Herre min skapare...Någonting måste göras för att förenkla denna marddrömsprocess. Annars får vi inga nya hantverkare- som dock finns i området om vi paratar om kunskap och kompetens men de har valt andra yrken. Att anställa folk idag är jämförligt med att spela rysk roulett...det kan gå bra men det kan gå galet också...Som företagare har du inga garantier....
Jag fortsätter mina analyser senare....
Hej och håå
Landsbygdsutveckling -vad lovar man nu...
Min bestämda åsikt i den frågan är att det enda som gäller är ändrade regler och attityder...Pengar kommer sedan men inte först...Det är knappast någon idé att lova guld och gröna skogar när landsbygdsutveckalaren oavsett idé stöter på patrull i forma av lagar och paragrafer som är omöjliga att följa om någonting skall göras...
Jag utvecklar mina tankar senare. Nu till Kiruna och stämma av paragrafer och centimetrar...Vi hörs igen
Min bestämda åsikt i den frågan är att det enda som gäller är ändrade regler och attityder...Pengar kommer sedan men inte först...Det är knappast någon idé att lova guld och gröna skogar när landsbygdsutveckalaren oavsett idé stöter på patrull i forma av lagar och paragrafer som är omöjliga att följa om någonting skall göras...
Jag utvecklar mina tankar senare. Nu till Kiruna och stämma av paragrafer och centimetrar...Vi hörs igen
Skrivångest...
Jag tycker om att skriva men en längre tid har det varit svårt att skriva. Det är som att jag skulle ha tömt alla ord och meningar. Jag har väntat på att skrivglädjen skulle komma tillbaks men det verkar som att det är total stopp...
Nog har jag mycket att säga men det är som att min vilja att uttrycka mig har ändrat inriktning. Det finns inga ord. Det är tomt...
Jag håller på att byta jobb och allting är så nytt så nytt...Kanske det är det som gör att min hjänhalva för kreativitet har fått mer att tänka på...Då blockeras alla nya ord...
Samtidigt är det lite vemodigt att lämna byautveklingsgruppen efter så många år. Jag tror att det är bra att byta alltid då och då för att kunna ge det maximala och lämna utrymme för andra att ge järnet..Det känns som ett bra beslut än så länge.
Jag skall börja jobba inom turismen. Det är inte heller någonting nytt egentligen. Under åren med byautvecklandet har man tangerat det mesta -turismen har möjligheter att sysselsätta betydligt fler än vad som händer idag men det behövs nya politiker och politiska riktlinjer som bidrar till att utveckling av nya företag är möjligt utan att man behöver vara stenrik. Så är det inte idag. Det är inte bara pengar starka individer som saknas utan också attityder för kvinnliga företags aspiranter...Här är det mycket som bör jobbas med...
Nu skall jag fortsätta att vara kreativ i mitt nya jobb...
Nog har jag mycket att säga men det är som att min vilja att uttrycka mig har ändrat inriktning. Det finns inga ord. Det är tomt...
Jag håller på att byta jobb och allting är så nytt så nytt...Kanske det är det som gör att min hjänhalva för kreativitet har fått mer att tänka på...Då blockeras alla nya ord...
Samtidigt är det lite vemodigt att lämna byautveklingsgruppen efter så många år. Jag tror att det är bra att byta alltid då och då för att kunna ge det maximala och lämna utrymme för andra att ge järnet..Det känns som ett bra beslut än så länge.
Jag skall börja jobba inom turismen. Det är inte heller någonting nytt egentligen. Under åren med byautvecklandet har man tangerat det mesta -turismen har möjligheter att sysselsätta betydligt fler än vad som händer idag men det behövs nya politiker och politiska riktlinjer som bidrar till att utveckling av nya företag är möjligt utan att man behöver vara stenrik. Så är det inte idag. Det är inte bara pengar starka individer som saknas utan också attityder för kvinnliga företags aspiranter...Här är det mycket som bör jobbas med...
Nu skall jag fortsätta att vara kreativ i mitt nya jobb...
Visste vi inte att det är vardagsvanor?
Jag läste artikeln om landstinget som nu vill speeda Mannstens frågan från dagordningen. Tyvärr är jag inte förvånad. Jag hävdar att detta sätt att hantera personer i de offentliga är mer vanligt än vad folk verkar tro. Skillnaden är bara att man har hunnit "tysta ner personer" långt innan det börjar höras ute i samhället.
Att tvingas erkänna att man hanterat frågan fel verkar inte bekymra landstingsdirektören.
Mannsten vill fortsätta jobba men här har man sett till att ingen vågar anställa honom. Man har garderat sig och låst dörrar. Varför vågar ingen anställa honom fast hans gamla kollegor tycker att han skall tillbaks. Jag kan bara ana att personal ansvariga som skall anställa, har lagts med order att "våga inte anställa honom annars"...
Hur länge skall vi acceptera detta i Norrbotten. Egentligen vet vi att detta undangömda agenda är väldigt vanligt i Norrbotten. Vi vågar inte ifrågasätta. Vi vågar inte säga högt det vi tänkt länge.
Jag har tagit del av Dietlind Stolles studier om östra Kiruna -Kiruna och Gnosjö där hon jämför tillit för de offentliga bland boende. Det ser inte bra ut för Kiruna men det bekräftar vad vi ser i Mannstens fallet. Ju längre vi bor i området desto mindre tillit har vi för de offenltiga. Det ser annorlunda ut i Gnosjö. Ju längre vi bor i Gnosjö desto mer tillit får vi för det offentliga.
Vem kan hävda att hantering av Mannstens fallet ökar tilliten för de offentliga?
Kom igen Norrbottningar-nu är det dags att reagera och skrika högt. Tystnaden från Norrbottningar förändrar inte "systemfel". Det enda rätta är att höras och ju fler som hörs desto lättare går det att förändra till det rätta. Annars fortsätter eländet och blir värre än någonsin.. snart får vi inte ens yttra oss....
Att tvingas erkänna att man hanterat frågan fel verkar inte bekymra landstingsdirektören.
Mannsten vill fortsätta jobba men här har man sett till att ingen vågar anställa honom. Man har garderat sig och låst dörrar. Varför vågar ingen anställa honom fast hans gamla kollegor tycker att han skall tillbaks. Jag kan bara ana att personal ansvariga som skall anställa, har lagts med order att "våga inte anställa honom annars"...
Hur länge skall vi acceptera detta i Norrbotten. Egentligen vet vi att detta undangömda agenda är väldigt vanligt i Norrbotten. Vi vågar inte ifrågasätta. Vi vågar inte säga högt det vi tänkt länge.
Jag har tagit del av Dietlind Stolles studier om östra Kiruna -Kiruna och Gnosjö där hon jämför tillit för de offentliga bland boende. Det ser inte bra ut för Kiruna men det bekräftar vad vi ser i Mannstens fallet. Ju längre vi bor i området desto mindre tillit har vi för de offenltiga. Det ser annorlunda ut i Gnosjö. Ju längre vi bor i Gnosjö desto mer tillit får vi för det offentliga.
Vem kan hävda att hantering av Mannstens fallet ökar tilliten för de offentliga?
Kom igen Norrbottningar-nu är det dags att reagera och skrika högt. Tystnaden från Norrbottningar förändrar inte "systemfel". Det enda rätta är att höras och ju fler som hörs desto lättare går det att förändra till det rätta. Annars fortsätter eländet och blir värre än någonsin.. snart får vi inte ens yttra oss....
Världens bästa by -Arto Paasilinna
Läs gärna om Arto Paasilinnas bok om flerfaldige kyrkobrännaren Asser Toropainen som på sin dödsbädd ger sin sonson ett uppdrag: Bygg en kyrka i stället för dem som gubben har bränt ner...
Det är en bok som ger associationer till samhällsföreteelser ,inte minst i vårt eget län..
Tänk på sjukvården och du hittar slående likheter...
Goda lässtunder..
mvh Anne
Det är en bok som ger associationer till samhällsföreteelser ,inte minst i vårt eget län..
Tänk på sjukvården och du hittar slående likheter...
Goda lässtunder..
mvh Anne
Själva åkningen
Så här fint blev densista sportlovsdagen i år..Vi tog bilen 4 mil norrut från byn och sedan körde skoter 6 km. Vi hade planerat ta oss upp till fjället men när vi skulle upp, såg vi att renarna skulle flyttas åt det hållet. Vi bestämde oss att bli kvar på sjön. Den resan får vi ta lite senare. Vädret var kanon.
Vi fick 25 fiskar. Alla utom Carolina fick fiskar. Hon ville inte döda fiskar så hon höll uppsikt på pimpeln och kunde se fiskarna simma och studera hennes pimpel men när de skulle äta den, drog hon bort pimpeln.
Det var säkert en bra naturfilm för henne för det var inte svårt att se fiskarna i pimpelhålet.
Lite träning på snoboard hade vi och tolkning i rattkälke efter skotern. Fläskläpp var det enda åkomma den här gången. Snön är så hård nu. Ni ser ju bilden på eftermiddag innan vi for hem. Snön blänker när solens strålar träffar den. Det är isig före...
Det var härligt.
Sportlovets nästa sista dag
Nu har vi varit på isen för första gången och pimplat. Det är en årlig tradition i den här familjen. Dessvärre kom inga fiskar. Det viktiga var nog att vädret tillät vistas ute och grilla korv. Idag skall vi lite högre upp dvs nära fjällområdet. Vi skall åka madrass ner från en kal fjälltopp ner till lika kal dal. Igår tolkade vi efter skotern med madrass. Dottern fick blåtira men humöret var på topp.
Vi rapporterar senare hur resan blev och om fiskarna var hemma.
Vi rapporterar senare hur resan blev och om fiskarna var hemma.
Hälsotal och sjukskrivningar
Jag lyssnade på ett program i TV:n när näringsdepartementet försöker beskriva hur bra satsningen om arbetsgivarnas medfinasiering av sjukskrivningar har fallit. Det verkade dock att alla hade olika siffror om samma sak. Departementet tyckte att ohälsotalet har gått ner och försäkringskassan beskrev situationen som oförändrat och arbetsgivarnas representanter berättade hur man tar fram potentiella arbetstagarens sjukdomshistoria -antingen via den anställde eller att ta fram uppgifter från försäkringskassan och företagarna som då representerar små arbetsgivare hade sett tendenser att man kollade med andra arbetsgivare på orten huruvida den arbetssökande hade hållit sig frisk eller inte.
Genom ett antal projekt och en del vänner har jag haft möjligheten att komma fram till hur resonerar och drabbas då dessa sjukskrivna. Jag sticker inte huvudet i sanden och låtsas att det inte skulle finnas sådana personer som utnyttjar och har utnyttjat situationen en längre tid.
Men mina icke vetenskapliga studier visar att
De som verkligen är sjuka och behöver all stöd för att antingen återhämta sig eller acceptera att de aldrig gör det dvs blir friska, har situationen blir allt annat än trevlig. Arbetsgivare som jag trodde (i och med att man för det mesta blivit informerat hur dåligt privata företagare sköter rehabiliteringsärenden) skötte sig enligt lagen dvs de offentliga arbetsgivarna visade sig vara mer kallsinniga inför de sjukskrivna.
Häromdagen berättade en sjukskriven att hon bads säga upp tjänsten från sin arbetsgivare -som är en offentlig myndighet- i och med att de inte hade jobb för henne. Du skall till öppna arbetsmarknaden och till saken hör att denna person är inte i den konditionen att hon skulle kunna jobba -varken nu eller någonsin mer vilket också läkarna har sagt men nu är det andra som bestämmer...Hon är sjuk och samtidigt måste gå igenom en pina som innebär att hon mår ännu sämre. Arbetsgivaren borde för länge sedan hjälpt henne med rehabilitering men icke. Hon skall säga upp sig, är arbetsgivarens hållpunkt.
Jag har frågat en sakkunnig om hur de ser på olika arbetsgivare och hur de tar sitt ansvar som arbetsgivare? Hör och häpna men den offentliga arbetsgivaren inte är bättre än den privata. I många fall är den privata mer mån om människan än den offentliga.
En annan sak -tvärtemot vad jag har fått höra tidigare- som gjorde mig förvånad. Alla sjukskrina ville tillbaks till arbetslivet på ett eller annat sätt. Det har jag inte heller hört tidigare. De ville tillbaks till gemenskapen...Vad görs idag för att slussa enskilda människor tillbaks till arbetslivet. Väldigt lite, hävdar jag. Vad man gör är att utreda huruvida individen ifråga är sjuk eller inte och vem är ansvarig att finasiera eländet...
Men
Individen som vill tillbaks har föga möjligheter att fokusera ärendet för att handla om hur han/hon kan gå tillbaks och till vad....
Siffrorna ser så olika ut beroende på vem man frågar...regeringen försöker skönmåla situtationen och Försäkringskassan ger faktiska siffror som varken är bättre eller sämre...Arbetsgivarna beskriver att anställningsförfarandet har förändrats till det sämre för eventuellt sjuka och de som är sjuka vill man bli av med så fort som möjligt just för att slippa medfinsieringsansvaret. Departementet säger att de väntar in vetenskapliga rapporter som skall bli klara nästa år dvs efter val och tills dess går det inte att säga att man misslyckats...visst är det också smart...
Jag ber till Gudarna att jag skall hålla mig frisk och jag skall se till att jag har ett stort nätverk som kan backa upp mig ifall jag skall bli sjuk. Men bara tanken hur sjukskrivna ha det, gör mig sjuk.....
Genom ett antal projekt och en del vänner har jag haft möjligheten att komma fram till hur resonerar och drabbas då dessa sjukskrivna. Jag sticker inte huvudet i sanden och låtsas att det inte skulle finnas sådana personer som utnyttjar och har utnyttjat situationen en längre tid.
Men mina icke vetenskapliga studier visar att
De som verkligen är sjuka och behöver all stöd för att antingen återhämta sig eller acceptera att de aldrig gör det dvs blir friska, har situationen blir allt annat än trevlig. Arbetsgivare som jag trodde (i och med att man för det mesta blivit informerat hur dåligt privata företagare sköter rehabiliteringsärenden) skötte sig enligt lagen dvs de offentliga arbetsgivarna visade sig vara mer kallsinniga inför de sjukskrivna.
Häromdagen berättade en sjukskriven att hon bads säga upp tjänsten från sin arbetsgivare -som är en offentlig myndighet- i och med att de inte hade jobb för henne. Du skall till öppna arbetsmarknaden och till saken hör att denna person är inte i den konditionen att hon skulle kunna jobba -varken nu eller någonsin mer vilket också läkarna har sagt men nu är det andra som bestämmer...Hon är sjuk och samtidigt måste gå igenom en pina som innebär att hon mår ännu sämre. Arbetsgivaren borde för länge sedan hjälpt henne med rehabilitering men icke. Hon skall säga upp sig, är arbetsgivarens hållpunkt.
Jag har frågat en sakkunnig om hur de ser på olika arbetsgivare och hur de tar sitt ansvar som arbetsgivare? Hör och häpna men den offentliga arbetsgivaren inte är bättre än den privata. I många fall är den privata mer mån om människan än den offentliga.
En annan sak -tvärtemot vad jag har fått höra tidigare- som gjorde mig förvånad. Alla sjukskrina ville tillbaks till arbetslivet på ett eller annat sätt. Det har jag inte heller hört tidigare. De ville tillbaks till gemenskapen...Vad görs idag för att slussa enskilda människor tillbaks till arbetslivet. Väldigt lite, hävdar jag. Vad man gör är att utreda huruvida individen ifråga är sjuk eller inte och vem är ansvarig att finasiera eländet...
Men
Individen som vill tillbaks har föga möjligheter att fokusera ärendet för att handla om hur han/hon kan gå tillbaks och till vad....
Siffrorna ser så olika ut beroende på vem man frågar...regeringen försöker skönmåla situtationen och Försäkringskassan ger faktiska siffror som varken är bättre eller sämre...Arbetsgivarna beskriver att anställningsförfarandet har förändrats till det sämre för eventuellt sjuka och de som är sjuka vill man bli av med så fort som möjligt just för att slippa medfinsieringsansvaret. Departementet säger att de väntar in vetenskapliga rapporter som skall bli klara nästa år dvs efter val och tills dess går det inte att säga att man misslyckats...visst är det också smart...
Jag ber till Gudarna att jag skall hålla mig frisk och jag skall se till att jag har ett stort nätverk som kan backa upp mig ifall jag skall bli sjuk. Men bara tanken hur sjukskrivna ha det, gör mig sjuk.....
Kvinnodagen -behövs det?
Om det är sant att första kvinnodagen ordnades i början av 1900-talet och längre än så har vi inte kommit. Det ger lite skrämselhicka. Kanske en del argumenterar med att säga utan dagen hade vi aldrig kommit så här långt.
Jag förstår att kvinnodagen sätter focus på viktiga saker som skall tas in på agendan men den kan också bidra till att "överleva kvinnodagen" och sedan behöver inte frågorna diskuteras.
Jag tycker att kvinnodagen skall vara varannan. Könen består av kvinnor och män. Egentligen skulle det behövas alla dagar i början och sedan successivt minska till varannan dag när frågorna som berör kvinnor börjar nå en balans med det konkurrerande könet.
Jag störs av tanken och jag förstår inte hur man som kvinna har låtit sig genom århundraden underställas mannen. Jag vet att det funnits starka kvinnor som drivit frågorna men om vi antar att det är ungefär 50% av vardera könet så borde inte samhället se ut som den gör idag.
Fortfarande är det få som verkligen driver frågorna om jämställdhet. Det skrivs in i olika rapporter och program men den tas inte ner på "actionsplan" nivån. De som driver frågorna blir jobbiga, tjatiga och utesluts från olika nätverk.
Jag föreslår att kvinnodagen blir varannan dag....
Jag förstår att kvinnodagen sätter focus på viktiga saker som skall tas in på agendan men den kan också bidra till att "överleva kvinnodagen" och sedan behöver inte frågorna diskuteras.
Jag tycker att kvinnodagen skall vara varannan. Könen består av kvinnor och män. Egentligen skulle det behövas alla dagar i början och sedan successivt minska till varannan dag när frågorna som berör kvinnor börjar nå en balans med det konkurrerande könet.
Jag störs av tanken och jag förstår inte hur man som kvinna har låtit sig genom århundraden underställas mannen. Jag vet att det funnits starka kvinnor som drivit frågorna men om vi antar att det är ungefär 50% av vardera könet så borde inte samhället se ut som den gör idag.
Fortfarande är det få som verkligen driver frågorna om jämställdhet. Det skrivs in i olika rapporter och program men den tas inte ner på "actionsplan" nivån. De som driver frågorna blir jobbiga, tjatiga och utesluts från olika nätverk.
Jag föreslår att kvinnodagen blir varannan dag....
